När jag lämnade barnen på dagis idag gav de mig en puss och en kram och sprang in på deras avdelningar så lyckliga så och vinkade glatt åt mamma. Har vi lyckats uppfostra dem till trygga glad barn som älskar livet óch vet att vi finns för dem eller är jag som mamma så lättutbytt? Frågande åkte jag från dagis idag... Sen när man hämtar dom så känner man ju att mamma är alltid mamma, men ändå...är det mitt ego som talar? Jag vill ju verkligen INTE att de ska gråta hysteriskt när jag går utan det är ju fantastiskt att de stormtrivs där. Men ni mammor därute, förstår nån mig?
Hoppas ni förstår min ironi i detta inlägg!
Trevlig helg!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag må inte vara en mamma, men jag tycker du verkar vara en bra iaf=))
Tack snälla du! Va glad jag blir!!!
Skicka en kommentar